Vi köpte vår första husbil våren 2012. Det var en dålig affär, eftersom motorn havererade redan under den första säsongen. Vid det laget hade jag och min fru ändå hunnit bli så inbitna karavanare att det inte kom på fråga att kasta in handduken.
Numera tillbringar vi nästan alla semestrar och veckoslut på vägarna. Oftast reser vi på 200 kilometers radie från vårt hus i Åby. Vi kollar väderprognosen innan vi åker och styr dit där det är soligast. Oftast rör vi oss i trakterna av Ekenäs, Tammerfors och Kotka. Ibland stämmer vi träff med bekanta som rör sig i samma trakter, men för det mesta kör vi ensamma.
Peter Nordströms husbil är välutrustad med bland annat badrum, ugn och golvvärme.
Karavanare har ett oförtjänt dåligt rykte. De flesta med husvagn eller -bil är unga med familj. Många campingplatser är övervakade och tystnar redan vid tiotiden. Vi har inte stött på problem och brukar alltid hälsa på andra karavanare. Att kalla oss en enda stor familj är nog ändå en överdrift.
Dagens husbilar är välutrustade. Vår nuvarande har både badrum, ugn och golvvärme. Sängarna är så sköna att jag sover bättre i dem än hemma. Eftersom utrymmet i en husbil är begränsat, lönar det sig att välja sitt ressällskap med omsorg. Jag och frun har vanan inne efter att ha delat motorbåtskoj i över 30 år.
Vi föredrar att övernatta i naturen framom campingplatser. I juli åkte vi bland annat till Repovesi naturskyddsområde. Efter att ha parkerat och fällt ut markiserna gick vi längs en väldigt fin naturstig. Vi har också alltid med oss cyklar bakpå bilen. Att cykla är ett utmärkt sätt att lära känna nya platser. Ibland hittar man oväntade pärlor.
Det bästa med att ha husbil är frihetskänslan. Jag behöver bara sätta mig bakom ratten för att känna lugnet sprida sig i kroppen. En dag går resan kanske ändå till Italien?